Jag förstår verkligen inte varför vissa så gärna vill förstöra, klanka ner och nedvärdera andra?
Jag är trött på att bli kliven på och känna mig värdelös så fort någonting från 4 månader sedan..
SLÄPP DET!

(För att göra det enklare finns det några karaktärer ni bör hålla koll på. Ingen heter så som de gör i verkligheten. De är Hannah, en bekant som aldrig riktigt varit min vän, Sandra, en nära vän och Dennis, killen i dramat)

Jag, Sandra och Hannah (med ett fåtal till) ingick i en liten "videogruppchatt". Hannah dejtade en kille, Dennis. Till en början när jag var ny i gruppen var jag tillbakadragen och hade aldrig cam på, jag pratade inte heller utan skrev bara men sakta våga öppna upp mig i hans närvaro. Med tiden började vi skämta med flört osv. Ingenting seriöst allt utan bara på skoj, alla var med på det. Det är ju sånt man gör, man är ju mänsklig! Helt plötsligt började Hannah bli inaktiv i våra samtal men allt fortsatte som innan. Dennis och jag skämtade och skojflörtade och alla viste att det inte var seriöst.

Men så helt plötsligt fick Hannah för sig att göra slut med Dennis, anledningen som de på senare tid använder är "för att Dennis raggade för mycket på mig utan Hannas vetskap" vilket inte stämmer, historian har liksom ändrats med tiden, så som historier brukar kunna göra...

De (Hannah & Dennis) hade bara varit ihop i ett fåtal veckor och hade ingenting seriöst ihop, när de pratade om att bryta så kom de fram till att de inte ens var kära i varandra utan bara tyckte om varandra som vänner (detta har även ändrats i deras story..) Och så gjorde de slut, det var hon som ville det och Dennis var singel.
Han har senare berättat för mig ganska ingående på att han aldrig egentligen hade några känslor för henne utan att de mer var som vänner med "fördelar....."

En vecka senare var det bestämt att jag skulle hälsa på hos honom och bo där i några dagar. Men jag fick motstånd av Sandra, Hannas och min gemensamma vän, hon försökte på flera sätt att få mig att backa, han passade ju absolut inte med mig. Dennis hade ju diverse konton på "snusk ”sidor, (som han för övrigt inte var aktiv på..) och jag erkänner, i början blev jag lite rädd och fundersam på om det verkligen var okej. Som en oskuld jag var hade jag ingen aning om vad som dolde sig på "den andra sidan". Jag var ju totalt oerfaren!

Jag sa både det ena och det andra som jag nu ångrar, som inte stämmer längre. Dels att jag tyckte det kändes fel att åka ner. Ni vet hur grupptryck är? Det är ungefär som det, med mycket påtryck så kan vem som helst säga det som vill höras..
Jag var så nära att inte åka ner... men till slut tog jag beslutet att göra det ändå.

Jag åkte ner, Dennis och jag upptäckte att det kanske låg någonting gömt där bland våra känslor för varandra. Ni vet, sånt där som kanske inte är uppenbart i början? Kärleken växte fram och vi blev tillsammans...

Men även här möttes jag av motstånd. Sandra ansåg att jag gav henne för liten tid och att vi skulle "pausa" vår vänskap "jag kunde vara vän med båda" ansåg hon, helt absurt tycker jag.. Men hennes vilja var lag kändes det som för hon slutade prata med mig. Ett tag senare skriver hon till mig och är arg för att jag slutat prata med henne trots att jag sa att jag inte ville pausa, i en konversation krävs minst två parter, varför var det hela tiden jag som skulle ta upp kontakten då? Men i alla fall så var hon fruktansvärt arg, jag kan helt ärligt säga att jag inte miss så mycket av det hela som hände sedan. Tror jag förträngt mycket..

Men en sak som kanske var dumt gjort, för min egen skull då. Var att jag utforskade min sexuella sida (stor överraskning att jag blev sexuellt aktiv när jag fick pojkvän va...!?)
Självklart utforskar man allt när man är ny! Jag tillät min pojkvän (detta är andra besöket hos honom) att ta lite bilder på mig, bilder som kanske inte lämpar sig enligt vissa. Och la upp på en speciell sajt för sådant. "Mitt ansikte syns inte så varför inte" var min tanke, jag skulle aldrig lägga upp bilder på mitt ansikte där.. Men Hannah (som också hänger på såna sajter) hittade mig och upptäckte att det var jag. Detta spred sig givetvis till Sandra som blev helt galen. Det var helt "out of caracter!!" sa hon. Men herregud, jag utforskade lite, jag vet i dagsläget att såna bilder inte är någonting för mig. Men jag måste ju prova för att veta? Och jag var ju anonym.. Eller ja... för alla utom dem två.

Lång historia kort så spred sig den här bilden till vår chattgrupp och då började helvetet på riktigt.. Jag blev påhoppas och utfryst. Vi jobbade alla (utom Dennis) på samma sida, men det blev så illa så jag fick sluta för jag inte klarade av deras bemötande. Jag älskade det jobbet... Jag var värsta internethoran (enligt Sandra) och när jag påpekade att Hannah också hade såna bilder så kom svaret "men hon är känd för att vara en sån" VA?!?!?!?

Så det är okej för Henne men inte för mig? Varför då? 

Här börjar alla historier ändra sig, jag hade stulit Hannahs pojkvän, jag sålde mig själv på internet osv osv.
Lögn efter lögn efter lögn. För varje steg som historian spred sig verkade den förvärras.
Folk som var mina vänner lyssnade skarpt på Sandras historia och frågade mig inte ens om vad jag hade att säga. Nej för Sandra hade ju bildbevis på att jag var en internethora..

Idag, ca 5 månader senare håller de fortfarande på. Historian sprider sig sakta men säkert på hemsidan där vi alla håller till, en sida jag helst inte vill lämna.. Jag vill inte låta dem vinna på falska grunder!
Men jag blev nyss påhoppas i sidans chatt, där alla kan se, att jag sålde mig själv, att jag var en pojkvänstjuv...

Det fanns en eldsjäl bland medlemmarna som faktiskt tog mitt parti, som trots att hon inte viste någonting om bakgrunden stöttade mig från deras påhopp. Till och med Sandra som jobbar på sidan tillät påhoppen trots att hon är där för att hindra sådant... En enda person, bland ett 20-tal brydde sig om den som blev utsatt.

Jag mår piss just nu.. Jag har mått bra ett tag, jag tar mina mediciner och tar hand om mitt liv. Men så kommer ett litet gäng individer (de utger sig för att finnas på ca 5-6konton men är troligtvis samma personer) och hoppar på en, nedvärderar en och beter sig förjävligt...
Varför gör man så mot en annan människa? Har man inget eget liv att leva, mår de verkligen bra av att få andra att må dåligt?

Ibland undrar jag nästan på om de ens skulle bry sig eller få dåligt samvete om jag tog livet av mig.. Missförstå mig rätt, jag lider inte av de tankarna längre, men ibland känns det så tungt att man bara vill slippa allt...