Inga namn på personer eller ens butiken namnges då jag inte är ute efter att sprida dåligt ryckte. Vill endast få min sida kring det hela uppmärksammat.

Jag hade sett fram emot att arbetsträna på Butiken då jag tidigare varit där under gymnasietiden, jag har alltid tyckt om butiken och framför allt den kvinnliga ägaren vars syster födde upp två av mina råttor jag hade runt 2009.

Första dagen började som vilken annan dag som helst på ny plats, det var nervöst och lite jobbigt. Framför allt när jag fick en praktikant kastad till mig som jag skulle "ta hand om" då vi båda blev satta på att städa djurburarna. Jag var där på arbetsträning och skulle alltså inte ha något som helst ansvar över andra personer, speciellt inte en praktikant. Men så blev det och det hindrade lite i mitt eget arbete men det fanns inte så mycket att göra år saken.

När jag varit där som kund har jag alltid noterat de små burarna, eller burar är det inte utan smådjuren bor i pyttesmå terrarium som jag tvivlar på är lagliga, men det ska jag låta vara osagt då jag aldrig mätte dem.
Marsvin och kaniner bodde tillsammans trots att det inte är rekommenderat, tyvärr är det lagligt för djuraffärer att förvara kanin och marsvin tillsammans.
Kaniner bär på bakterier som kan orsaka grava lunginflammationer för marsvin, de två olika djuren pratar helt skilda språk samt att kaniner kan orsaka stora skador på marsvin, med vilja så som ren olycka. Många veterinärer avråder till och med för att förvara dem tillsammans just pga. de tre sakerna.

Veckan efter satt en marsvinsgrabb ute på lagret som enligt Ägaren satt där för han rymde, underligt tyckte jag då det var en Hona som brukade rymma genom gallret. Jag tänkte inte mer på det utan fortsatte med dagens uppgifter.
Då en av marsvinshanarna ute i butiken var riktigt elak mot de små bebismarsvinen så valde jag att flytta ut det marsvinet på lagret och satte honom (svarta marsvinet) tillsammans med "rymmaren". Detta talade jag om för Ägaren och han sa ingenting om det. Någon timme senare påtalar jag det även för den Anställda varpå hon säger att jag ska flytta tillbaka den svarta hanen eftersom han måste bli såld. Done and done, den svarta hanen var ute i butiken igen.
Jag passar även på att fråga varför "rymmaren" satt på lagret eftersom jag viste med mig att det inte var det marsvin som rymde vilket Ägaren sagt. Då visar det sig att denna lilla grabb åkt på Svamp.
Ingen veterinärvård hade varit tillgänglig och istället behandlades marsvinet på eget bevåg med Pevaryl fotsvampssalva.

Den veckan gick och min Tredje vecka på Butiken påbörjades, det som kom att bli min helvetesvecka.
Det börjar med att en råtthona har placerats ute på lagret, Ägaren tycks inte veta orsaken när jag frågar och eftersom hon var väldigt icke-hanterbar tittade jag inte närmare på henne.

På tisdagen lyckas jag få tag på råtthonan och upptäcker skälet till att hon sitter på lagret, hon har en stor ful böld på strupen. Jag som är råttvan såg direkt att det var en böld som troligtvis orsakats av ett bett då det var ett bettliknande sår som vuxit igen.
Bölden spricker upp och jag får ut ungefär en tesked var och honan blir genast hanterbar, inte så konstigt att hon varit lite bitsk och vägrade att bli hållen! Hon måste ju haft otroligt ont!
Vid senare tillfälle får jag reda på av Anställd att hon satt ut råtthonan där eftersom hon upptäckt knölen och trodde det var en tumör.
Jag behandlade henne med saltlösning jag kokade ihop själv eftersom det inte fanns något sådant på plats. Hade inte jag tittat på denna hona hade hon säkerligen inte blivit behandlad alls och i värsta fall kunde hon även kvävts av bölden som tröck mot luftstrupen med sin placering.  Hon skulle skickas tillbaka till grossist där döden väntade på henne.

Jag pratade med några personer om detta eftersom det går någon typ av virus eller bakterie i råttsverige just nu där halsbölder ploppar upp och är återkommande, i de fall jag hört om har samtliga råttor dött. Självklart ville jag undvika att få in smittan till min uppfödning och därför pratade jag med mina vänner om hur detta skulle ske på bästa sätt.

Tisdagen var över och jag hade min sedvanliga onsdag ledig men eftersom ingen annan på plats hade någon större kunskap i att behandla djur med bölder så valde jag att på min lediga dag åka in och behandla tösen. Jag passar på att titta på djuren och noterar att det svarta marsvinet inte fanns kvar längre. Skönt tänkte jag då behövde inte de andra marsvinen bli förföljda av honom.

Jag åkte hem och tänkte inte med på det. När jag kommer tillbaka på torsdagen upptäcker jag till min förfäran att den lilla marsvinskille (Slice) som jag förälskat mig i när han först anlänt till butiken veckan innan, hade blivit påhoppad av någon individ i buren. Slice hade tre stora sår på rygg och höger öra var sönderbitet, istället för ett helt öra var det nu uppdelat i tre delar.

Jag tar med mig Slice till Ägaren direkt och visar vad som hänt varpå Ägaren reagerar på ett sätt jag aldrig trodde att han skulle. Han beskyller mig i tron om att det är det svarta marsvinet som gett sig på sin burkompis ute på lagret (notera att svarta marsvinet var tillbaka i butiken igen samma dag som han satt på lagret) varpå jag påpekar att Nej det är inte det svarta marsvinet, han fanns inte ens kvar i buren längre, han var ju borta redan igår, onsdagen, och att denna kille inte kom från lagret utan från butiken. Här kommer den Anställda till undsättning och påpekar att det inte är "rymmaren/svamp"-killen.
Ägaren ber varken om ursäkt eller visar lite ånger över sitt anfall mot mig utan säger "Ta inga egna beslut hädan efter", vänder på klacken och går iväg till kontoret.

Jag går tillbaka till buren med Slice och upptäcker att även den andra bebisgrabben hade blivit påhoppad! Lillebror som jag döpte honom till hade fått Båda sina öron illa skadade samt ett bett över axeln. Jag går iväg för att påtala även detta för Ägaren men han är försvunnen och jag bryter ihop.
Jag kan inte göra annat än att låta tårarna falla medan jag sitter ute på lagret och känner sån stor sorg för pojkarna som blivit påhoppade och den skuld som lagts på mig.
Slice och Lillebror flyttas ut på lagret in i samma bur som "Rymlingen/Svamp" eftersom det inte fanns rum för andra burar.

Jag frågade den Anställda vem hon trodde boven i attacken kunde vara för Detta var ingen olycka. Hon berättar då att den vita kaninhanen hade levt rövare under onsdagen och varit helknäpp och hon trodde att det var boven. Mycket riktigt under tiden jag städade burarna började han flippa ur och sprang runt som en galning.
Efter en väldigt jobbig dag, främst mentalt, går jag hem med tunga steg. Jag har Slice med mig hem. Han skulle annars skickas tillbaka till grossist där även hans död väntade. Jag vägrade låta denna underbara lilla grabb dö.

När jag kommer tillbaka på fredagen, min sista dag, så frågar den Anställda om jag var medveten om att det svarta marsvinet hade rymt. En kund hade påpekat dagen innan efter att jag gått hem att det var ett marsvin på rymmen. Han hade allts rymt någon gång under onsdagen när jag inte jobbade eftersom han inte fanns där när jag kom in för att behandla råtthonan.
Men han hade helt enkelt rymt och hållit sig dold under torsdagen eftersom han inte hittades när jag städade burarna eller så var det väl stressen från marsvinsattacken som gjorde att jag inte upptäckte en rymling på golvet. Hur det nu än var så var han återfunnen och tillbaka i buren.

Jag gjorde klart mitt arbetspass och gick sedan hem, jag orkade mentalt inte med någonting efter det som hänt. Och stackars Lillebror var kvar på lagret och skulle skickas tillbaka till grossist även han och det finns bara en utväg för djuren som skickas tillbaka - de avlivas.

Lördagen kom och en väninna skriver på facebook och frågar hur Slices "bror" (Lillebror) såg ut då hon sett att en av marsvinen ute i butiken hade ett stort såg på ryggen men ingen med sönderbitna öron som jag berättat att Lillebror hade. Det visar sig att ännu ett marsvin blivit påhoppad av denna kanin natten mellan fre-lör. Kaninen hade alltså inte plockats bort trots att den orsakat skador på minst två marsvin dagen innan.
Lillebror köptes och även han bor nu här hemma och får sina skador behandlade.

Min väninna anmäler anonymt till länsstyrelsen händelserna, råtta med böld och marsvinsattack. Hon berättar för mig att hon tyckt att burarna är hemskt små, att det satt för många kaniner i en och samma bur tillsammans med massor av marsvin. Vilket jag håller med henne om.

Igår fick jag ett mejl från Ägaren där han frågar om jag viste något om det då de fått höra att de blivit anmälda. Jag berättar som det låg till att jag pratat med vänner om bölden eftersom jag inte ville ha in det till min uppfödning samt att min väninna själv sett en av marsvinen som inte personal noterat.

Svaret jag får sedan är något jag egentligen kunde räkna ut men det tog ändå hårt efter hur han hoppade på mig ang. attacken.
Jag är inte längre välkommen tillbaka att arbetsträna hos dem vilket jag enligt planering skulle göra i Januari. Jag är nu alltså inte välkommen tillbaka pga. att de anser att jag spridit ut dåligt ryckte om dem.

Vad de inte verkar veta är att de redan har ett dåligt ryckte hos många pga. deras djurhantering. Jag är efter min tid hos dem en av de som inte längre kommer besöka butiken eftersom djuren inte behandlas på rätt sätt.

Deras dåliga ryckte finns inte endast i staden där de finns utan även finns bland personer i exempelvis Stockholm. Denna person i Stockholm berättade för mig att hon har hört mycket dåligt om denna Butik vilket jag blev förvånad över. Men jag är inte det längre.
Tyvärr delar jag många andras åsikt nu efter det jag fick se och möta.

Jag väntar fortfarande på en ursäkt från Ägaren för marsvinsattacken jag blev beskylld för.
En ursäkt jag tvivlar på att jag någonsin kommer få.

Till minne av den bästa och underbaraste råtta jag någonsin träffat som fyllde mitt liv med härliga stunder, mys och en massa pussar. Som levde ett alldeles för kort liv p.g.a. tumör och som alltid kommer finnas i mitt hjärta och som lämnar ett stort tomrum efter sig.
Du är och kommer alltid förbli saknad, min underbara Bastuvisa. Jag skattar mig lycklig för att jag fick ha dig i familjen denna korta tid. Vila i frid Visan, vi ses när tiden är inne.

♥ Ladugårdens Bastuvisa "Visan" ♥
1 juni 2012 - 12 april 2013

Den 12/4-13 på morgonen fick vi kontakt med veterinären och frågade om han inte kunde tänka sig att operera Visan i alla fall då han tidigare sagt nej eftersom han inte kunde råttor och hade någon som kunde hjälpa till.

Jag hade tänkt extremt mycket på det och kommit fram till att jag hade två val... Antingen skulle Visan få somna in eller så skulle vi chansa med en operation som, i mitt huvud, gav en 30% överlevnadschans.
Hon hade åldern på sin sida då hon endast var 10 månader gammal och efter att lagt fram det till veterinären att "hon dör oavsett" (så att säga) så höll han med att det kunde vara bra att chansa i alla fall, så jag fick tid för operation redan samma dag kl 15:30.

Så jag begav mig till skolan och åkte hem en timme tidigare så jag skulle få lite tid med henne innan vi åkte iväg. Väl hos veterinären så vägde vi henne (tog med egen våg för exakt vikt) och så docerades sövningsmedlet upp, eftersom det är en extremt liten klinik med bara en veterinär så fanns det inte möjlighet för gas, en av anledningarna till att jag själv varit tveksam innan. Men han använde ett medel som ofta användes på mindre djur som ex kaniner som också kan ha problem med sövning. Detta medel skulle man helst inte ge uppvak efteråt till då det kunde orsaka problem och att de istället skulle få sova bort medlet.

Jag vet inte om det gjorde ont eller om det bara var konstigt för henne men hon reagerade väldigt starkt på sprutan vilket ledde till att jag har ett rivmärke på vänsterhand efter henne. Mamma fick hjälpa till att hålla i henne då jag inte klarade av det, det kändes för hemskt. Men hon somnade snabbt därefter och så påbörjades operationen. Jag var med under hela operationen och följde allt som en hök. Allt gick otroligt bra, inget blod eller annat obehagligt och tumören lossnade otroligt bra från huden, den satt, vad jag kunde se, inte fast i någonting heller så den var helt lös. När det sista huden runt tumören lossades kände jag mig totalt svimfärdig, all stress och ångest jag känt innan släppte och jag blev allseles varm i kroppen, tumören var borta!

Visan syddes ihop och vi kollade igenom tumören, dissekerade den för att se om det var några konstigheter men det var det inte vad som kunde urskiljas. Och eftersom hon skulle sova bort sövningsmedlet åkte vi hem strax därefter.

Eftersom råttor är så pass små djur kan de inte hålla värmen själva så jag höll henne varm, efter ett tag tog vi hennes temp och upptäckte att hon hade för låg temperatur så vi plockade fram vetekudden och hon ökade till sin normala temperatur så småningom. Men inga livstecken visades... Det enda sättet att se om hon levde eller inte var att ständigt hålla koll på hennes bröst och mage för att se om hon andades eller inte.
Fyra timmar senare var det fortfarande ingen förändring. vissa djur tar längre tid på sig att vakna, vissa vaknar inte helt förrän dagen efter men eftersom hon inte visat några tecken alls på att vakna så ringde vi veterinären igen och fick komma dig för en spruta med uppvakningsmedel.

Hon började ganska direkt visa livstecken och vi åkte hem igen, hon rörde lite på huvudet och jag kände lycka över att hon började vakna... men en halvtimme senare var allt tillbaka till livlöshet... Omkring kl 22:50 slutade Visan andas och hon låg i min famn tills hon stelnat. Min älskade Visan hade lämnat jordlivet bakom sig.

Till minne av denna underbara individ kommer jag tatuera in hennes tassar så småning om.
Vila i frid Visan, du är och kommer alltid förbli älskad.