Till minne av den bästa och underbaraste råtta jag någonsin träffat som fyllde mitt liv med härliga stunder, mys och en massa pussar. Som levde ett alldeles för kort liv p.g.a. tumör och som alltid kommer finnas i mitt hjärta och som lämnar ett stort tomrum efter sig.
Du är och kommer alltid förbli saknad, min underbara Bastuvisa. Jag skattar mig lycklig för att jag fick ha dig i familjen denna korta tid. Vila i frid Visan, vi ses när tiden är inne.

♥ Ladugårdens Bastuvisa "Visan" ♥
1 juni 2012 - 12 april 2013

Den 12/4-13 på morgonen fick vi kontakt med veterinären och frågade om han inte kunde tänka sig att operera Visan i alla fall då han tidigare sagt nej eftersom han inte kunde råttor och hade någon som kunde hjälpa till.

Jag hade tänkt extremt mycket på det och kommit fram till att jag hade två val... Antingen skulle Visan få somna in eller så skulle vi chansa med en operation som, i mitt huvud, gav en 30% överlevnadschans.
Hon hade åldern på sin sida då hon endast var 10 månader gammal och efter att lagt fram det till veterinären att "hon dör oavsett" (så att säga) så höll han med att det kunde vara bra att chansa i alla fall, så jag fick tid för operation redan samma dag kl 15:30.

Så jag begav mig till skolan och åkte hem en timme tidigare så jag skulle få lite tid med henne innan vi åkte iväg. Väl hos veterinären så vägde vi henne (tog med egen våg för exakt vikt) och så docerades sövningsmedlet upp, eftersom det är en extremt liten klinik med bara en veterinär så fanns det inte möjlighet för gas, en av anledningarna till att jag själv varit tveksam innan. Men han använde ett medel som ofta användes på mindre djur som ex kaniner som också kan ha problem med sövning. Detta medel skulle man helst inte ge uppvak efteråt till då det kunde orsaka problem och att de istället skulle få sova bort medlet.

Jag vet inte om det gjorde ont eller om det bara var konstigt för henne men hon reagerade väldigt starkt på sprutan vilket ledde till att jag har ett rivmärke på vänsterhand efter henne. Mamma fick hjälpa till att hålla i henne då jag inte klarade av det, det kändes för hemskt. Men hon somnade snabbt därefter och så påbörjades operationen. Jag var med under hela operationen och följde allt som en hök. Allt gick otroligt bra, inget blod eller annat obehagligt och tumören lossnade otroligt bra från huden, den satt, vad jag kunde se, inte fast i någonting heller så den var helt lös. När det sista huden runt tumören lossades kände jag mig totalt svimfärdig, all stress och ångest jag känt innan släppte och jag blev allseles varm i kroppen, tumören var borta!

Visan syddes ihop och vi kollade igenom tumören, dissekerade den för att se om det var några konstigheter men det var det inte vad som kunde urskiljas. Och eftersom hon skulle sova bort sövningsmedlet åkte vi hem strax därefter.

Eftersom råttor är så pass små djur kan de inte hålla värmen själva så jag höll henne varm, efter ett tag tog vi hennes temp och upptäckte att hon hade för låg temperatur så vi plockade fram vetekudden och hon ökade till sin normala temperatur så småningom. Men inga livstecken visades... Det enda sättet att se om hon levde eller inte var att ständigt hålla koll på hennes bröst och mage för att se om hon andades eller inte.
Fyra timmar senare var det fortfarande ingen förändring. vissa djur tar längre tid på sig att vakna, vissa vaknar inte helt förrän dagen efter men eftersom hon inte visat några tecken alls på att vakna så ringde vi veterinären igen och fick komma dig för en spruta med uppvakningsmedel.

Hon började ganska direkt visa livstecken och vi åkte hem igen, hon rörde lite på huvudet och jag kände lycka över att hon började vakna... men en halvtimme senare var allt tillbaka till livlöshet... Omkring kl 22:50 slutade Visan andas och hon låg i min famn tills hon stelnat. Min älskade Visan hade lämnat jordlivet bakom sig.

Till minne av denna underbara individ kommer jag tatuera in hennes tassar så småning om.
Vila i frid Visan, du är och kommer alltid förbli älskad.